Det är väldigt ovanligt att en arbetsgivare anställer någon som de anser är överkvalificerad, vilket kan vara svårt att förstå för den som har arbetssökarglasögon på sig. Den här ganska talande kommentaren dök upp på LinkedIn för ett tag sedan:
Ja herregud. Hur många CV har man inte gjort för att behaga rekryterare. Har varit fullständigt överkvalificerad i de flesta fall, men no contact?
Det finns skäl, oftast goda skäl dessutom, till att arbetsgivare ogärna anställer eller ens intervjuar personer som har för stora kunskaper eller för mycket erfarenhet. Här är några av de vanligaste skälen enligt vår erfarenhet.
Arbetsgivaren antar oftast att du som har stor erfarenhet och lång utbildning vill ha bra betalt, eller i varje fall bättre än vad de tänkt betala en person i den här rollen. Och även om du skulle vara beredd att gå ner i lön är det sällan ett bra alternativ – du kommer att känna dig underbetald och risken är stor att du antingen underpresterar eller blir mycket kortvarig på tjänsten.
Den som rekryterar kan ofta på goda grunder tro att du inte riktigt inser vad tjänsten innebär. Till exempel kanske du tror att “projektassistent” innebär större ansvar än det i själva verket gör, du projicerar dina egna förhoppningar på platsannonsen. Eller också förstår du vad “administrativa uppgifter” innebär, men tänker att du snabbt kan visa dig duktig och klättra i bolaget, när det enda arbetsgivaren egentligen vill ha är någon som sköter just enklare administrativa uppgifter.
Den som är överkvalificerad för ett jobb antas ofta bli uttråkad av att arbeta med någonting som inte motsvarar ens utbildning och erfarenheter. Man utgår helt enkelt från att du antingen kommer att kräva andra arbetsuppgifter eller bara säga upp dig när du väl tröttnat på arbetsuppgifterna.
Om du är överkvalificerad tänker rekryteraren att du bara söker det här jobbet “tills vidare”. Du vill ha en inkomst medan du söker annat jobb. I samma ögonblick som ett bättre jobb dyker upp säger du upp dig och byter jobb. Det innebär att arbetsgivaren under en kort tid får en medarbetare som inte är topp-engagerad. Och därefter står kvar med kostnader för introduktion och upplärning på ruta ett igen.
Även om man kan jobbet måste man lära sig en ny organisation och nya rutiner. Många som är överkvalificerade tänker att de inte behöver någon utbildning och kommer att vara produktiva direkt i sin nya roll.
Kvalifikationer kan ibland minska tiden för introduktion och utbildning, men i många fall kan det också öka tiden.
När en person med mycket mer senior erfarenhet kommer in i en grupp påverkar det gruppen. Det kan förstås vara till det positiva, men det är långtifrån självklart. Mycket beror givetvis på personliga egenskaper, om båda parter är ödmjuka och har lätt att kommunicera kan det såklart bli bra, annars är risken att en senior person exempelvis skapar förvirring eller spänningar i gruppen.
Det som kan vara positivt med mer erfarenhet och kunskap – till exempel att se saker från ett större perspektiv, jämföra med hur man gjort tidigare, kunna utveckla och förbättra en process – kan också vara negativt. Den som är van med det större perspektivet kan ha svårt att fokusera på detaljerna på samma sätt som en mer junior medarbetare.