Vet du att en referens är dålig så undvik att använda den personen. Om du av olika skäl trots allt behöver använda personen, så ta upp utmaningen med rekryteraren. Berätta som det är: “Om du vill ringa Hans så får du självklart hans kontaktuppgifter, men jag vill ändå lyfta fram att eftersom anställningen hos x avslutades väldigt hastigt så tror jag inte att han ger en korrekt bild av mig…”
Om det finns en konflikt bakom, så var uppriktig och berätta som det är. Tänk så här: Du ska berätta på ett sätt som ni båda skulle vara överens om. “Jag tror att vi har väldigt olika syn…”, “Jag slutade ju som sagt efter en period av…”
Tänk igenom det en gång till. De allra allra flesta har personer de kan ange som referenser. Det kan vara personer du jobbat med ideellt (bostadsrättsföreningen, idrottsföreningen…), eller lärare, handledare på någon praktik, en mentor eller till och med en student som du skrivit en uppsats med. Undvik att använda familjemedlemmar, släktingar och kompisar – men har du ingenting annat så är det bättre än inget.
Oavsett vilka personer du kommer fram till, så får du sedan ta upp det med rekryteraren och föra en diskussion om det. Säg som det är: Jag har svårt att ta fram referenser för att x, men jag tänker ändå på Anna som tränade fotbollslaget med…”
Skriftliga rekommendationsbrev förekommer inte alls lika mycket som tidigare. Och trenden går mot att de försvinner helt så småningom. Lämnar du en arbetsgivare som vill ge en skriftlig referens ska du förstås tacka och ta emot. Hjälp gärna till genom att själv lyfta fram vad du gärna vill ha med, eller påminn om uppgifter eller ansvar som du haft och som borde komma med. De allra bästa skriftliga referenserna fokuserar på ansvar du haft, beskriver hur du gjort ditt jobb (till exempel kreativt, noggrant eller med driv), och framförallt: Framhäver resultat du åstadkommit.